[Del 2] söka vård..
Första samtalet gick på ett ungefär så här, just för hennes uttryck jag minns det så väl.
När jag ringde vart hon rent av arg på mig, sa att jag genast skulle sluta käka alvedon för de gjorde bara magsåret värre, skulle käka på en gång och sen ringa igen när jag slutat och blivit bättre. För nu fick jag sluta ta upp deras tid. När jag envisades med att jag både spydde och att nr 2 var rent blod men det var nog bara nån liten bristning som var ofarligt. Hon rådfrågade dock läkaren där men han sa samma sak enligt henne, att det var magsår.
Jag gjorde som hon sa, under hela nästa dag så tog jag inga alvedon, magen smärtade värre än någonsin men dom kan ju mer än mig så jag kämpade på och litade på henne. Vid middagen (dagens första måltid) så gick det inte längre, jag tog en tugga av köttbullen och ramlade skrikandes ner på golvet i fosterställning och vred mig i en storm av tårar.
Jag var inte ensam då så de ringde sin mor och rådfrågade då VC vägrade ta mig på allvar, hon ringde i sin tur sjukhuset som däremot tog mig på allvar och ville skicka ambulans men det gick fortare med bil. Väl där så tog det 5 minuter av läkarens tid att fastställa att jag hade en inflammerad tarm. FEM minuter, jag hade sluppit väldigt mycket om VC lyssnat på mig.
Det läkaren sa sen var däremot skrämmande, hade jag följt VC och väntat de där 3 månaderna så hade jag aldrig ens överlevt, jag var undernärd, uttorkad och kroppen var i allmänt ruskigt dåligt skick och jag härjades av en hög feber. Och jag skulle ha följt VCsråd också om det inte vore för vänner som tvingade iväg mig .
Sjukhusets viselse gjorde mig dock bättre men inte tillräckligt tyvärr
Historien om Crohns sjukdom...
Dr. Burrill Bernard Crohn (13 Juni 1884 - 29 juli 1983) hade en egen klinik i början av sin karriär brukade ofta förvisa sina patienter till Mount Sinai-sjukhuset i New Yourk. Det var han som var först med att beskriva sjukdomen och det var då från honom sjukdomen fick sitt namn.
Dr. Crohn var en gastroenterolog, dvs han var specialiserad inom sjukdomar i mag och tarm, gallvägar, lever och bukspottkörteln och arbetade flitigt tillsammans med neurologen Bernard Sachs (1858-1944) men också med Dr. Jesse Saphiro som också var en väldigt engagerad inom forskningen med tarmsjukdomar då han själv fått Crohns sjukdom och ville hitta ett slutgiltigt botemedel.
Han mottagning blev snart väldigt framgångsrik och speciellt för patienter med granulomatös enterokolit, ett annat namn för sjukdomen.
Det var året 1932 som Dr. Crohn, Dr. Leon Ginzburg och Dr. Gordon Oppenheimer publicerade en artikel om 14 fall med samma symptom som beskrev sjukdomen grundligt både från hur det såg ut i det microskopiska aspekten i tarmen men även den kliniska sjukdomsbilden av hur den artade sig.
Dr. Crohns var övertygad om att sjukdomen uppstod från samma bakterie Mycobakterium Paratuberculosis, en bakterie som oftar orsakar att boskap och andra djurs sjukdom men även finns i vanlig mjölk. Men problemet var att han inte kunde isolera själva bakteien och på så sätt få slag i sin teori.
Dr. Crohn utövade medicin tills han var 90 år och träffade sin andra fru Rose Elbogen Crohn
När Dr. Crohn slutsligen gick i pension flyttade han till en herrgård i Connecticut pch levde näst intill som en enstörning med enbart sjukhuset som komminukatör.
Det finns många svavelser och varianter av sjukdomen, en vanlig stavning på svenska är bla Morbus Crohn som egentligen är tyska och betdyer Crohns sjukdom. Det korrekta i svenskt tal är alltså Crohns sjukdom, och stavelsen i det första är alltid H:et efter O:et vilket språk det än talas om.
